Så var nästa bok i högen avklarad. Som ni kanske förstår så blev det Metro 2033, och för bara några minuter sedan läste jag klart sista meningen. Absolut läsvärd, och jag ser fram emot till när jag har tid att läsa uppföljaren som kom förra året.

Precis som efter förra boken har jag nu svårt att välja vad jag ska läsa härnäst. Just nu lutar det dock åt att jag äntligen gör ett seriöst försök att ta mig igenom The Reality Dysfunction. Det var några år sedan jag började läsa den förra gången, men läste parallellt andra böcker. Den gången kom jag inte mer än ett par kapitel. Nu känner jag mig mer säker på att det ska gå vägen. Nackdelen är att den kan vara för tjock för att rymmas i fickan, och i så fall blir det svårt att läsa den på tåget. Å andra sidan har jag typ 100 podcasts i min backlog, så restiden lär jag kunna fylla ändå.

Om jag skulle få lika mycket gjort alla helger som jag fått idag skulle jag snart inte ha något att göra. Strax efter klockan 8 vaknade jag med en massa lösningar i huvudet. Lösningar på lite programmeringsproblem jag hade igår. Några timmar senare tog jag bussen till IKEA i Barkarby och köpte ett soffbord. Ungefär samma tid som jag en vanlig helg sakta brukar inse att det är dags att äta frukost, satte jag mig idag ner på golvet och skruvade ihop ett bord.

När bordet var på plats slösade jag inte många minuter innan jag tog tag i veckans disk. I år har jag varit rätt  bra på att diska lite nu och då för att hålla volymerna nere, men den här veckan har jag lekt hotell ett par nätter, så disken har bivit lidande.

Det värsta var att jag hade missat att kolla vilken tid det var skidskytte idag, så när jag slog på TV:n hann jag precis se målgången av Neuner och alla därefter. Oh well, det verkar inte ha varit någon särskilt bra helg i Finland för svenskarna, så det kanske var lika bra att jag inte kollade. Istället klädde jag av mig (nästan helt) naken och plockade fram hårborttagningsmaskinen och började jobba med håret. Det hade växt sig allt för vilt. Säkert 2 centimeter. När håret var borta gick jag till Kista och käkade yakiniku och därefter gjorde jag något som jag borde gjort för fem år sedan, minst. Jag gick till en optiker och bokade tid för undersökning.

Det fanns ingen tid ledig som passade mig förrän i nästa helg, men har jag väntat i fem år kan jag lätt vänta en vecka till.

Trots att jag hann med så pass mycket (jämfört med vad jag brukar) så fanns det ett par saker som jag ville göra men inte hann med. Jag ville hinna läsa klart Metro 2033. Men det hinner jag göra nästa vecka, det är ju bara sex kapitel kvar, och jag brukar hinna läsa ungefär ett per dag under pendlingstiden; mer om jag läser när jag kommer hem också.

En annan sak jag inte hann med var att lägga mig i tid, så jag gör det nu istället.

Januari är strax över, och rond ett är nu till ända. Redan i höstas bestämde jag mig för att börja amortera av studieskulden när min pengabuffer nått en viss summa. Tanken är att jag varje månad ska föra använda överskottet från min buffer till att betala av studielånet. Detta gör jag efter varje löning, och efter CSN fått sitt så för jag över de pengar jag inte använt från förra månades lön till buffern. På så sätt kommer min buffer aldrig att gå under den påhittade gräns jag inte vill gå under.

Den här månaden var dock lite speciell, då jag nådde upp till gränsen redan i november förra året. Därför började jag det här året, så snart CSN uppdaterat hemsidan med hur mycket jag skulle betala under året, med att betala av extra på lånet. Med den första betalningen så kunde jag betala av hela den skuld för året, för det gamla lånet, som jag var tvungen att betala under året. Nu strax innan löning passade jag på att betala årets skuld för annuitetslånet. Alla betalningar hädan efter kommer alltså att vara extra amorteringar på lånet.

23 213:-, så mycket har det minskat sedan årsbeskedet. Om jag skulle kunna hålla den takten varje månad skulle jag ha betalat av gammlånet på 4 månader. Men den takten kan jag inte hålla; tänk på att majoriteten av de pengarna kommer från förra årets sista månader, plus skatteåterbäring. Rond två kommer nog bli mer av ett riktmärke för vilken betalningstakt jag kan hålla.

PS, jag är inte rik, bara snål, och kan fortfarande leva som när jag var student. :)

Målet att läsa en bok i månaden har varit ett stående nyårslöfte de senaste åren, men i år ligger jag för första gången på plus. Redan nu i januari har jag läst två böcker, och ska strax börja på nummer tre. För två veckor sedan läste jag ut God is not Great och i dag läste jag ut Freakonomics.

Nästa bok kommer nog att bli någon mer tungläst än vad Freakonomics var. Funderar på Metro 2033 eller Boktjuven. Eller så gör jag ett nytt försök med The Reality Dysfunction, som tillsammans med sina uppföljare tyngt min bokhylla väldigt länge nu.

Förutom mina mer fritidsbetonade nyårslöften så har jag i år även tänkt att på allvar börja betala igen på min studieskuld. Eftersom jag inte har några andra lån att amortera så är det lika bra att med krafttag försöka bli helt skuldfri (bortsett från den del av statsskulden som kan tillskrivas mig). Årsbeskedet från CSN såg i år ut så här.

Redan nu har jag kämpat ner siffrorna lite, men hur mycket kommer jag att avslöja i något senare inlägg; när senaste betalningen registrerats hos CSN, så att jag kan få ett snyggt screen shot.

Målet för i år? Att helt betala av lånet jag tog före 2001. Om det går dåligt kommer jag att fuska och konvertera lånet till ett annuitetslån, men det tror jag inte kommer att behövas.

2011 är inte länge. 2012 har kommit och jag ska gå igenom listan på nyårslöften från förra året. Så låt mig börja med att lista förra årets nyårslöften.

• Skriva fler blogginlägg än förra året (33 st)
• Läsa i snitt en bok i månaden eller mer.
• Släppa ett demo/intro till Atari ST eller SEGA Master System .

Tyvärr måste jag säga att jag inte lyckades med något av mina mål. Sämst var jag ändå på att blogga. Det blev bara 26 inlägg under hela 2011, hela sju sämre än året innan. Pinsamt dåligt. Fast det kanske bör tilläggas att mycket av den sortens bloggande jag gjorde för säg 3 år sedan gör jag istället via twitter. Plus, jag har ju faktiskt en till blogg också, så egentligen borde jag nog räkna de 4 inlägg jag gjorde där också. Men jag når ändå inte upp till målet-

Läsningen började rätt bra. Fram till sommaren låg jag rätt bra till, men sedan hände något. Istället för att läsa de böcker jag hade med mig på semestern så badade jag. Doppade mig säkert 3-4 gånger i somras, vilket är mer än jag gjort de senaste 15 åren. På hösten kom jag faktiskt igång med mitt läsande igen, så jag kom upp i 8 böcker tillslut. Samma antal som 2010. Hade det inte varit för allt badande hade jag nog klarat det i år. Eller kanske inte.

Något demo har det heller inte blivit. Dock har jag kodat allt mer på atarin, och jag har en bra idé och en del färdig kod för ett Atari ST-intro. Så i det stora är jag ändå nöjd med mina oldskool-aktiviteter.

Så, vad blir det av 2012 då? Jo, jag tänkte vara lite nytänkande och föreslå följande nyårslöften, fast istället för löften kalla dem mål för 2012.

• Skriva fler blogginlägg än förra året (26st)
• Läsa i snitt en bok i månaden eller mer.
• Släppa ett demo/intro till valfri platform.

Jodå, det är nästan exakt samma som förra året. Det här året tänker jag dock räkna blogginlägg i andra bloggar, och även tillåta mig själv att släppa demos för andra plattformar.

Om inte förr så kommer en uppdatering om hur det gått om tja, ungefär ett år kanske?

Spelåret 2011 är över. Jag har hunnit med att spela rätt mycket sedan jag spelbloggade senast, men kanske inte det jag förväntade mig. Det började med de för min del tre mest efterlängtade spelen för året. Batman Arkham City, Uncharted 3: Drake’s Deception och slutligen Assassin’s Creed: Revelations.

Om man har lite koll på spelen så vet man att alla tre tillhör i stort sett samma genre; action/äventyr i tredjepersons med en del stealth. Först att släppas var Batman, så det var klart att jag spelade det först. Och oj så bra det var. Redan nu kan jag säga att detta spel överraskande nog blev favoriten av de tre. Innan jag spelade dem hade jag nog satsat pengarna på att det skulle bli Uncharted som skulle ligga på topp, men så blev det nu inte. Eftersom det här inte är en recension så tänker jag inte skriva mycket mer om spelet, det enda som jag vill tillägga är: spela det!

Andra spelet i ordningen var Uncharted 3, och oj vad jag hade sett fram emot detta spel. Tyvärr var mitt spelsinne lite väl inställt på kontrollerna i Batman, som jag hade spelat ut bara några dagar innan jag började med detta spel, så till en början hade jag stora problem med att få lilla Drake att hoppa då jag ville. Frustrationen följde sedan med mig genom resten av spelet utan att riktigt släppa taget. När jag på ett ställe stod en halvmeter ifrån en fiende och avfyrade fyra skott rakt i hans ansikte utan att han tillsynes tog någon skada, och sedan själv dö av ett av hans skott var jag nära att stänga av.

Grafiken, ljudet och upplevelsen i övrigt var dock av lika hög klass som jag väntat mig. Synd bara att Naughty Dog inte lyckats utveckla gameplay och controller lika mycket som de dragit fram tekniken. Det blir nog ändå en genomspelning till snart, då jag är lite mindre smittad av intryck från andra spel, för att kanske kunna njuta av spelet lite mer.

Dags för AC:Revelations. Då både AC2 och AC:Brotherhood var spel jag njöt av till fullo hade jag höga förväntningar på uppföljaren. Besvikelsen blev till en början rätt stor, och fortsättningen har jag inte ens börjat med. Gameplay fungerar som vanligt, och storyn må vara intressant, men utöver detta har de nu lagt till nya spelmoment och ändra andra till vad jag tycker, det sämre. Att tvinga mig att spela en dåligt implementerad version av tower defence när jag inte gillar sådana spel tycker jag är dåligt. Jag har inte ens spelat igenom en tredjedel av spelet. Tower defence-delen gjorde mig sur och sedan dess har jag inte plocka upp det igen.

Nu innan och efter jul har jag spelat lite saker som jag inte hade planerat. Trots att jag har spel som Mass Effect 2, Bioshock 2, Fallout: New Vegas, Dragon Age: Origins och Deus Ex: Human Revolution i skämshögen, så har jag istället nästan spelat igenom Cave Story+ och tagit mig en bra bit genom Torchlight. Cave Story har jag spelat en del tidigare, men aldrig så långt som jag tog mig nu.

Torchlight köpte jag när det var julrea på Steam. Jag har länge varit sugen på det, men aldrig känt att jag haft tid att spela det, men nu när det var jul och jag hade en veckas semester ensam i Stockholm så slog jag till. Åtskilliga timmar har jag nött och mig spelarperson är uppe i level 35 eller nåt. Dock känns det mest som ett substitut för WoW just nu, så jag tror inte jag kommer spela det så mycket mer. Kanske att jag tar upp det för att avsluta kampanjen, men det dröjer nog ett tag.

Nu är det bara att blicka framåt. Förutom listan på episka spel i skämshögen ser jag fram emot spel som nya SSX och Diablo 3. Det finns även planer på att köpa en PSP Vita samt kanske en ny spel-PC. Ska jag spela något MMO som inte är WoW så har jag inte mycket annat val.

Två långa kvällar i rad har jag nu förgäves försökt få igång PSPSDK på min mac. Det binära paketet man kan hämta ner, färdigkompilerat och klart fungerar så när som på en inte helt trivial sak. psp-gcc länkar dynamiskt till ett bibliotek som inte finns. Jag installerade det med fink och försökte igen, men så enkelt var det förstås inte.

psp-gcc var kompilerat på enbart i386, medan fink bara kompilerar för x86_64. Vad gör man då? Jag har testat ett par olika alternativ. Ett; kompilera om pspsdk för 64bits OS, och två; ladda hem och kompilera libintl för i386. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag spenderade timmar på att kompilera saker hit och dit utan framgång, alltid var det något lite lib som inte ville kompilera för OSX.

Istället för att ge upp kom jag på den briljanta idén att köra det som det är tänkt, under linux. Fram med VirtualBox och installera i min linux-VM. Så enkelt hade det kunnat vara. Nu råkade min VM behöva uppdateras lite, och vägrade därefter att starta. Nu har jag istället laddat ner och installerat en ny ubuntu-VM, och håller som bäst på att kompilera PSPSDK. Före det så fick jag dock installera gnome-desktop-fallback (eller vad det korrekta namnet nu var) för Unity gick ju inte att använda.

I när jag sovit några timmar hoppas jag att den kompilerat klart och jag kan skriva mitt Hello World på PSP:n och sedan glömma bort allt roligt jag tänkt göra med den. :P

Hoppas 2012 blir bättre än 2011, hur bra ert 2011 än har varit. Det finns ingen anledning till att inte hoppas på något större. Inom någon dag ska jag nog hinna gå igenom förra årets nyårslöften och se hur bra det gått, och så klart komma med några nya (om inte exakt samma som förra året).

När årets upplaga av musikhjälpen auktionerade ut en signerad SAIK-tröja tvekade jag inte särskilt länge innan jag lade ett bud på ett gäng tusenlappar. Jag räknade inte med att jag skulle få tröjan till det priset, då många av de andra lagens tröjor hade gått för betydligt högre summor. Det tog heller inte mer än någon kvart innan mitt bud inte längre var det högsta. För spänningens skull, och för att driva upp priset lite mer la jag ett till bud, ett par hundra över det nya högstabudet.

Då timmarna tickade iväg mot auktionens sluttid så började jag till och med planera vad jag skulle göra av tröjan; i brist på andra väggprydnader skulle den passat rätt bra på väggen i vardagsrummet. När det var 40 minuter kvar på auktionen, och jag var på en tur till Kista galleria, så bjöd någon över mig med ett bud som visade sig bli slutpriset.

När jag kom tillbaka från gallerian insåg jag att jag nyss var beredd att betala över 5000 för en tröja – där pengarna uteslutande skulle gå till välgörenhet. Varför skulle jag inte kunna skänka dessa pengar ändå, utan tröja? I stället fick jag för mig att jag skulle göra ett experiment på Facebook. För varje vän som gillade ett mitt inlägg skulle jag skänka 25:- till musikhjälpen.

Ett dygn senare hade 60 av mina ca 200 vänner gillat, och jag gjorde som jag lovat och skickade iväg 1500:- till radiohjälpen.

Om jag inte skänkt dem till radiohjälpen skulle de hamnat hos CSN istället, men de kommer att få sina pengar ändå så småningom.