Jag har avslutat tre saker idag, och börjat en ny. Dagen började jag med att se klart filmen jag började se igår, Attack of the Clones. Köpte ju alla Start Wars-filmer på Bluray för några veckor sedan, och har i helgen sett de två första filmera.

Efter första avslutningen, att se klart filmen från igår, så fortsatte jag med att läsa ut boken jag hållit på med sedan i maj (!). Bättre sent än aldrig kan man tycka. The Diamond Age var riktigt bra, en väldigt intressant och inspirerande syn på vad nanotekninken möjligtvis skulle kunna leda till. Inte bara positiva saker såklart men det eggar fantasin.

När jag läst klart boken började jag nästan direkt på nästa bok i högen. I Shall Wear Midnight har fått vänta alldeles för länge, och jag ligger fem månader efter i att läsa en bok i månaden under året. Nu har jag alltså tre månader på mig att läsa åtta böcker. Inte omöjligt, men högst osannolikt. Eftersom jag är rätt pepp på några av böckerna så kan det åtminstone bli 3-4 böcker till.

Det sista avslutet för dagen innebar att ta farväl till doktorn. Säsongsavslutningen av Doctor Who stod på tur. The Wedding of River Song och inte ett öga var torrt. Eller, kanske inte riktigt, men det största frågan från inledningen av säsongen blev besvarad, men lämnade åtskilliga obesvarade. Vad är svaret på den eviga frågan. Doctor Who?

Äntligen! Andra halvan av säsong 6 av Doctor Who började sändas i helgen. Såg avsnittet i går och det var skitbra! Snälla, ge mig mer av doktorn.

Efter en ganska underlig dag på jobbet så bestämde jag mig rätt tidigt att äta middag på Max i Kista. På väg till restaurangen kom jag på att I Shall Wear Midnight kom i pocket förra veckan och att jag skulle köpa den. Tänk vilken tur att det ligger en bokhandel mitt emot Max!

När jag käkat klart så tog jag en tur förbi GameStop och hittade Mass Effect 2 till PS3 för 349:-. Jag kunde inte låta bli.

För övrigt har jag snart kommit igenom andra säsongen av Farscape. Serien har absolut blivit bättre i säsong 2 och jag ser fram emot att se vidare. Men just nu är det dock spela AC:Brotherhood som står på dagordningen. Hade tänkt klara kampanjen innan veckan är slut. Bara jag lyckas hålla mig från att springa runt och göra en massa side quests ska det gå bra.

Trots att det funnits betydligt vettigare och produktiva sätt att spendera min semester mellan jul och nyår på så har jag lagt en stor del av den på att titta på The Big Bang Theory. Till en början var jag lätt skeptiskt inställd till den, men jag har låtit mig charmas av både karaktärerna och de ibland sakligt felaktiga nördskämten. Ett problem har dock uppståt. Jag har hunnit ikapp och får nu vänta innan nästa avsnitt kommer. Lösningen är väl att bara se serier som redan lagts ner, eller att följa tillräckligt många serier att man har något nytt att se varje dag.

För övrigt väntar jag med spänning på nya säsongen av Doctor Who, plus nya avsnitt av Torchwood som inte lär komma än på ett tag, men de kommer! Jane Espenson är med och skriver! Och för alla som inte vet vad hon är känd för kan jag väl nämna serier som Buffy the Vampire Slayer och Battlestar Galactica. Pepp!

Det är inte många TV-serier den senaste tiden som lyckats fånga mitt intresse. När Joss Whedon inte står som avsändare blir jag helt klart mer kritiskt till en serie. Jag har gjort ett par försök att gilla några serier, men de har varat högst en säsong. True blood fann jag rätt segt och klyschig, Heroes blev inte mer än ett axelryck och av Stargate: Universe klarade jag inte ens en halv säsong innan jag ledsnade.

Det finns dock ett par serier som jag gillar mer och följer med intresse. Nya Doctor Who har blivit lite av en favorit, men den serien får hamna lite i skymundan i det här inlägget. Det är nämligen Party down jag känner för att hylla just nu.

Party down är en briljant komediserie om livet på en cateringfirma i Los Angeles; ett yrke som tycks vara en samlingsplats för misslyckade skådisar, auditiongående wannabes och allmänna miffon. Seriens protagonist tillhör den första kategorin och är mest känd för en reklamfilm för öl. Tillsammans med och ofta på grind av sina mindre lyckade/omtyckta arbetskamrater hamnar han ofta i helt bisarra situationer.

Avsnitten är knappa 30 minuter långa och första säsongen hade, om jag minns rätt 10 avsnitt. Just nu är de inne på andra säsongen med nionde avsnittet på väg.

Jag kan inte minnas att jag skrattat så mycket åt något på TV sedan Parasit-TV som gick för 10 år sedan.

Efter en dryg veckas semester i södra sverige är jag nu tillbaka i Stockholm sedan ett par dagar. Det känns förvånansvärt bra att vara tillbaka och jag känner mig betydligt mer rik på energi än vad jag gjorde innan jag åkte. Jag är sugen på att få saker gjort när jag vaknar på morgonen och haft lite mer inspiration att faktiskt göra sakerna också. När jag var och handlade köpte jag en massa saker som jag inte brukar köpa i vanliga fall, så _lite_ mer nyttigheter kommer jag nog att äta ett tag framöver. Dessutom fick jag för mig att baka så jag köpte lite saknade ingredienser för att kunna fixa lite gott bröd. Det blir nog att baka lite imorgon.

I måndags hade säsong 3 av Torchwood premiär och jag har nu sett alla utom sista avsnittet på säsongen. Det är nämligen bara 5 avsnitt och alla sänds denna vecka. Det ska bli mycket spännande att se upplösningen! En sak man kan säga är att de som gör Torchwood är likt Joss Whedon benägna att döda av folk man inte förväntar sig ska dö.

Igår kom BF1943 äntligen till PSN och jag satt och spelade det i nästan tre timmar igår. Dock var jag mest hela tiden frustrerad över hur kass jag var på att sikta och att folk hade en tendens att döda mig på två skott efter att jag missat dem med fem. Ska se till att bli lite bättre på att sikta så att det blir lite roligare. Ser även fram emot att få spela tillsammans med kompisar; det kan bli riktigt skoj om man lyckas dra ihop ett gäng och spela lite. Det borde inte vara omöjligt att åtminstone kunna få ihop 6 pers att spela med så att man kan vara 3 på varje lag. Only time will tell…