Spelåret 2011 är över. Jag har hunnit med att spela rätt mycket sedan jag spelbloggade senast, men kanske inte det jag förväntade mig. Det började med de för min del tre mest efterlängtade spelen för året. Batman Arkham City, Uncharted 3: Drake’s Deception och slutligen Assassin’s Creed: Revelations.

Om man har lite koll på spelen så vet man att alla tre tillhör i stort sett samma genre; action/äventyr i tredjepersons med en del stealth. Först att släppas var Batman, så det var klart att jag spelade det först. Och oj så bra det var. Redan nu kan jag säga att detta spel överraskande nog blev favoriten av de tre. Innan jag spelade dem hade jag nog satsat pengarna på att det skulle bli Uncharted som skulle ligga på topp, men så blev det nu inte. Eftersom det här inte är en recension så tänker jag inte skriva mycket mer om spelet, det enda som jag vill tillägga är: spela det!

Andra spelet i ordningen var Uncharted 3, och oj vad jag hade sett fram emot detta spel. Tyvärr var mitt spelsinne lite väl inställt på kontrollerna i Batman, som jag hade spelat ut bara några dagar innan jag började med detta spel, så till en början hade jag stora problem med att få lilla Drake att hoppa då jag ville. Frustrationen följde sedan med mig genom resten av spelet utan att riktigt släppa taget. När jag på ett ställe stod en halvmeter ifrån en fiende och avfyrade fyra skott rakt i hans ansikte utan att han tillsynes tog någon skada, och sedan själv dö av ett av hans skott var jag nära att stänga av.

Grafiken, ljudet och upplevelsen i övrigt var dock av lika hög klass som jag väntat mig. Synd bara att Naughty Dog inte lyckats utveckla gameplay och controller lika mycket som de dragit fram tekniken. Det blir nog ändå en genomspelning till snart, då jag är lite mindre smittad av intryck från andra spel, för att kanske kunna njuta av spelet lite mer.

Dags för AC:Revelations. Då både AC2 och AC:Brotherhood var spel jag njöt av till fullo hade jag höga förväntningar på uppföljaren. Besvikelsen blev till en början rätt stor, och fortsättningen har jag inte ens börjat med. Gameplay fungerar som vanligt, och storyn må vara intressant, men utöver detta har de nu lagt till nya spelmoment och ändra andra till vad jag tycker, det sämre. Att tvinga mig att spela en dåligt implementerad version av tower defence när jag inte gillar sådana spel tycker jag är dåligt. Jag har inte ens spelat igenom en tredjedel av spelet. Tower defence-delen gjorde mig sur och sedan dess har jag inte plocka upp det igen.

Nu innan och efter jul har jag spelat lite saker som jag inte hade planerat. Trots att jag har spel som Mass Effect 2, Bioshock 2, Fallout: New Vegas, Dragon Age: Origins och Deus Ex: Human Revolution i skämshögen, så har jag istället nästan spelat igenom Cave Story+ och tagit mig en bra bit genom Torchlight. Cave Story har jag spelat en del tidigare, men aldrig så långt som jag tog mig nu.

Torchlight köpte jag när det var julrea på Steam. Jag har länge varit sugen på det, men aldrig känt att jag haft tid att spela det, men nu när det var jul och jag hade en veckas semester ensam i Stockholm så slog jag till. Åtskilliga timmar har jag nött och mig spelarperson är uppe i level 35 eller nåt. Dock känns det mest som ett substitut för WoW just nu, så jag tror inte jag kommer spela det så mycket mer. Kanske att jag tar upp det för att avsluta kampanjen, men det dröjer nog ett tag.

Nu är det bara att blicka framåt. Förutom listan på episka spel i skämshögen ser jag fram emot spel som nya SSX och Diablo 3. Det finns även planer på att köpa en PSP Vita samt kanske en ny spel-PC. Ska jag spela något MMO som inte är WoW så har jag inte mycket annat val.

I veckan har jag tagit nytt rekord i läsning. Det har aldrig hänt sedan jag började logga vilka böcker jag läst att det bara tagit fem dagar att läsa ut en bok, men denna vecka gjorde jag det. I Shall Wear Midnight började jag läsa i söndags som jag skrev om senast, och i fredags läste jag ut den.

Det var ett tag sedan jag hade så roligt åt en Pratchett-bok,. Tiffany Aching har länge varit en av mina favoriter, en ung häxa med skinn på näsan. Den här gången var den enda besvikelsen att boken tog slut för fort. Jag skulle vilja läsa en “riktigt” Discworld-novell med Tiffany, inte en riktad mot young adults som denna. Det enda sättet det märks att den är riktat mot en lite yngre publik är egentligen att den är kortare och mer lättläst. Misshandel, barnadöd och begravningar brukar inte vara så lätta ämnen att ta upp, men med en lagom blandning med bröllop och romantik blir boken bra för alla. Som inte är barn.

I helgen har jag även tagit itu med mitt TV-spelande. Högen av spel som jag vill spela blir ju inte mindre, och med tanke på att jag knappt rört handkontrollen i syfte att spela sedan före semestern så tyckte jag det var på plats att spela klart Infamous. Det gjorde jag för en halvtimme sedan. Trots väldigt repetitiva spelmoment så var spelet en genomspelning välförtjänt. Om de fixat den biten så lär uppföljaren nog bli ett favoritspel. Men jag har inte tänkt köpa det än på ett tag. Många spel ligger fortfarande orörda här hemma, och många intressanta spelsläpp i höst ligger en bit högre i prioritet. Närmast är det väl Arkham City som lockar, och sedan blir det Uncharted 3 som nog är spelet jag sett mest fram emot sedan lång tid tillbaka.

Så, nu har jag alltså två dilemman, vilket är nästa spel jag ska spela, och vilken bok ska jag läsa? Kanske har jag bestämt mig redan ikväll.

För någon timme sedan avslutade jag en lång session Assassin’s Creed: Brotherhood, efter att ha klarat storyn och en massa extra för att få lite troféer. När jag sedan började kolla i hyllan efter nästa spel att beta av upptäckte jag hur många uppföljare jag har. Av de sju senaste spelen jag köpt till PS3 har 5 haft en 2:a i namnet, och de andra är uppföljare även de (AC:B och New Vegas).

Det ser inte bättre ut framöver heller, så det kommer en massa efterlängtade uppföljare i höst/vinter. Som halvdan Sony-fanboy kanske det är Uncharted 3 som lockar mest.

I min lista över de spel jag har kan man nu se vilka spel jag klarat och inte. De med fylld cirkel har jag klarat, de andra inte.

Är det Portal 2 jag ska spela härnäst eller finns det andra förslag?

Efter en ganska underlig dag på jobbet så bestämde jag mig rätt tidigt att äta middag på Max i Kista. På väg till restaurangen kom jag på att I Shall Wear Midnight kom i pocket förra veckan och att jag skulle köpa den. Tänk vilken tur att det ligger en bokhandel mitt emot Max!

När jag käkat klart så tog jag en tur förbi GameStop och hittade Mass Effect 2 till PS3 för 349:-. Jag kunde inte låta bli.

För övrigt har jag snart kommit igenom andra säsongen av Farscape. Serien har absolut blivit bättre i säsong 2 och jag ser fram emot att se vidare. Men just nu är det dock spela AC:Brotherhood som står på dagordningen. Hade tänkt klara kampanjen innan veckan är slut. Bara jag lyckas hålla mig från att springa runt och göra en massa side quests ska det gå bra.

Det känns som en evighet sedan jag kunde sätta mig och spela PS3 utan att tappa sugen efter en halvtimme, men den senaste veckan har det vänt. Jag känner ett sug av att spela, högen med ospelade spel har börjat dra mitt intresse till sig, som att dess massa vuxit till att få en märkbar gravitation.

Just nu är det Assassin’s Creed Brotherhood som fått min uppmärksamhet. Det är nästan ett och ett halv år sedan jag satt och spelade AC:2 några timmar varje dag efter jobbet. Kan bara komma på ett annat spel som fått mig att planera mitt spelande så varje dag, och det är Fallout 3 (även om det tog ett tag innan jag fastande). AC:Brotherhood har jag än så länge bara spelat när jag varit ledig, men desto fler timmar har det blivit varje session. Måste säga att jag gillar det minst lika mycket som jag gjorde tvåan, men med tanke på att det är näst intill identiskt gameplay så kanske det inte är så konstigt. Små förbättringar här och var plus lite nya saker finns för att hålla uppe intresset. Ska bli spännande att se om de lyckas hålla mitt intresse med uppföljaren.

I övrigt så har jag börjat spela Final Fantasy IX igen. Det är nästan 10 år sedan sist, och det är faktiskt min favorit bland FF-spelen. Måste dock erkänna att jag inte klarat något annat av pre-PS2-spelen. FFVII är väl närmast att klaras ut, men både VIII och VI lyckades inte hålla mitt intresse längre än kanske halva spelen. Den här gången spelar jag på min PSP, vilket underlättar rejält, då det är betydligt lättare att ta steget och starta spelet och köra några timmar.

Inser att det förmodligen bara är max 2 som faktiskt orkar läsa min inlägg om spel, men det struntar jag i. Kanske skriver lite annat snart också (där säkert 3 personer vill läsa, 50% fler!).

Igår kväll blev jag sugen på att spela något nytt (efter ett misslyckat försök att logga in i WoW, telenor hade routingproblem) så jag gick igenom högen av spel jag köpt men aldrig spelat. Eftersom jag inte ville bränna av det bästa på en gång lämnade jag både Batman: Arkham Asylum och God of War 3 till förmån för Assassin’s Creed. För ett halvår sedan klarade jag ut uppföljaren, utan att ha spelat första spelet, så för några veckor sedan passade jag på att köpa platinumutgåvan för en billig penning.

Än så länge har jag bara spelat i ett par timmar men det känns väldigt likt tvåan. Dock tänker jag bara satsa på att köra igenom storyn, det lär nog inte bli så många sidouppdrag gjorda. Det finns ju så många andra bra spel att köra.

BTW så upptäckte jag just att SVT körde live-sändning från Dreamhack i helgen. Mer sånt och mindre fotboll tack.

Efter ett par dagar av speltorka tog jag åter tag i mitt spelande och klarade ut Final Fantasy XIII. Tyvärr var jag lite besviken på spelet som helhet. Karaktärerna kändes mest meh, och handlingen var inte lika fängslande som jag hade hoppats på. Måste dock säga till spelets försvar att mina förväntningar, trots att jag plockat ner den några pinnhål efter en del förhandssnack om hur linjärt det var – var rätt så höga.

Det jag gillade mest var ändå stridssystemet, som bröt rätt radikalt mot tidigare spel i serien och den mer öppna delen av spelet där man kunde strunta lite i den linjära storyn och göra en del sidequests.

Det kommer nog dröja ett tag, men jag vill tillbaka till Gran Pulse i framtiden för att köra igenom lite fler quests.

Det är farligt att lyssna på retroresan när man är ute på stan. Gick in på GAME och hittade SEGA Mega Drive Ultimate Collection för en lagom dyr penning. Kombinerat med Assassin’s Creed blev styckepriset ännu billigare. 40 mer eller mindre bra MD-spel att se fram emot alltså. Efter att snabbt kollat igenom listan så har jag nog klarat ut 5 av dem redan, och spelat ytterligare en handfull. Resten blir pure joy att spela… Hoppas jag.

AssCreed 1 hade jag tänkt köpa och spela innan jag skaffade uppföljaren, men trots att jag är klar med 2:an sedan några månader tillbaka så är jag sugen på att spela ettan, mest för att få lite bättre koll på back-storyn. Det lär ju komma en trea i också.

Av en slump så råkade jag köpa (nu när jag tänker efter har jag inte betalat spelet än, får fixa det senare ikväll) Assassin’s Creed 2 begagnat av en kompis till en kompis för ett par veckor sedan. Då jag inte spelat ettan så kände jag mig lite vilsen till en början, men när jag väl blivit ett med Ezio så kändes allt lite bättre.

Spelet i stort var riktigt bra, trots att det fanns några små irritationsmoment. Kontrollerna var inte helt övertygande alla gånger, Ezio har en tendens att hoppa en meter bredvid dit man vill och falla till sin död. Storyn tyckte jag inte heller var vidare intressant. Det var först sista femtedelen av spelet som jag blev intresserad av storyn; hämndmotivet som driver Ezio fram tills dess känns bara tråkigt och uttjatat. Dock gillar jag den öppna världen och alla små skatter man kan springa runt och leta efter.

Det har kommit ett par nya spelavsnitt som DLC, men jag känner mig tveksam inför att köpa den, snart kommer det ju en handfull andra spel som jag tänker köpa.

Min plan är att köpa ett spel i månaden. Den planen har jag haft tidigare, men då kom det inte så många spel som jag var intresserad av så det rann ut i sanden. Nu finns det dock rätt många gamla spel som jag är sugen på som jag kan fylla upp de månader då det inte kommer så mycket nytt som är intressant.

Den här månaden blir det Heavy Rain vilket släpps på fredag. Ska bli väldigt intressant att se om det är lika bra som jag hoppas.

I mars blir det Final Fantasy XIII, och i april får jag allt ta och köpa Just Cause 2. That’ll be great.

Kände att jag måste skriva ett par rader om ett trevligt PSN-spel vid namn Gravity Crash. Som ett gammalt Thrust som jag spelat åtskilliga timmar på min Atari ST back in the days, så var Gravity Crash en trevlig överraskning. Jag tycker att det finns på tok för många dåliga remakes på gamla spel från 80- och 90-talet. Allt för ofta handlar det bara om att fläska på med 1080p och en massa polygoner. Ofta tappar man en del av känslan och glädjen i spelen.

Gravity Crash lyckas dock behålla mycket av det som gjorde Thrust så bra och har även gjort det roligare. Ända sättet man straffas när man får Game Over är att poängräknaren nollställs, så det är ganska förlåtande. Har du en PS3:a så kan du lätt lägga lite pengar och köpa spelet; speciellt om du spelat och gillar Thrust, Oids eller liknande spel.