Januari är strax över, och rond ett är nu till ända. Redan i höstas bestämde jag mig för att börja amortera av studieskulden när min pengabuffer nått en viss summa. Tanken är att jag varje månad ska föra använda överskottet från min buffer till att betala av studielånet. Detta gör jag efter varje löning, och efter CSN fått sitt så för jag över de pengar jag inte använt från förra månades lön till buffern. På så sätt kommer min buffer aldrig att gå under den påhittade gräns jag inte vill gå under.

Den här månaden var dock lite speciell, då jag nådde upp till gränsen redan i november förra året. Därför började jag det här året, så snart CSN uppdaterat hemsidan med hur mycket jag skulle betala under året, med att betala av extra på lånet. Med den första betalningen så kunde jag betala av hela den skuld för året, för det gamla lånet, som jag var tvungen att betala under året. Nu strax innan löning passade jag på att betala årets skuld för annuitetslånet. Alla betalningar hädan efter kommer alltså att vara extra amorteringar på lånet.

23 213:-, så mycket har det minskat sedan årsbeskedet. Om jag skulle kunna hålla den takten varje månad skulle jag ha betalat av gammlånet på 4 månader. Men den takten kan jag inte hålla; tänk på att majoriteten av de pengarna kommer från förra årets sista månader, plus skatteåterbäring. Rond två kommer nog bli mer av ett riktmärke för vilken betalningstakt jag kan hålla.

PS, jag är inte rik, bara snål, och kan fortfarande leva som när jag var student. :)

Förutom mina mer fritidsbetonade nyårslöften så har jag i år även tänkt att på allvar börja betala igen på min studieskuld. Eftersom jag inte har några andra lån att amortera så är det lika bra att med krafttag försöka bli helt skuldfri (bortsett från den del av statsskulden som kan tillskrivas mig). Årsbeskedet från CSN såg i år ut så här.

Redan nu har jag kämpat ner siffrorna lite, men hur mycket kommer jag att avslöja i något senare inlägg; när senaste betalningen registrerats hos CSN, så att jag kan få ett snyggt screen shot.

Målet för i år? Att helt betala av lånet jag tog före 2001. Om det går dåligt kommer jag att fuska och konvertera lånet till ett annuitetslån, men det tror jag inte kommer att behövas.

2011 är inte länge. 2012 har kommit och jag ska gå igenom listan på nyårslöften från förra året. Så låt mig börja med att lista förra årets nyårslöften.

• Skriva fler blogginlägg än förra året (33 st)
• Läsa i snitt en bok i månaden eller mer.
• Släppa ett demo/intro till Atari ST eller SEGA Master System .

Tyvärr måste jag säga att jag inte lyckades med något av mina mål. Sämst var jag ändå på att blogga. Det blev bara 26 inlägg under hela 2011, hela sju sämre än året innan. Pinsamt dåligt. Fast det kanske bör tilläggas att mycket av den sortens bloggande jag gjorde för säg 3 år sedan gör jag istället via twitter. Plus, jag har ju faktiskt en till blogg också, så egentligen borde jag nog räkna de 4 inlägg jag gjorde där också. Men jag når ändå inte upp till målet-

Läsningen började rätt bra. Fram till sommaren låg jag rätt bra till, men sedan hände något. Istället för att läsa de böcker jag hade med mig på semestern så badade jag. Doppade mig säkert 3-4 gånger i somras, vilket är mer än jag gjort de senaste 15 åren. På hösten kom jag faktiskt igång med mitt läsande igen, så jag kom upp i 8 böcker tillslut. Samma antal som 2010. Hade det inte varit för allt badande hade jag nog klarat det i år. Eller kanske inte.

Något demo har det heller inte blivit. Dock har jag kodat allt mer på atarin, och jag har en bra idé och en del färdig kod för ett Atari ST-intro. Så i det stora är jag ändå nöjd med mina oldskool-aktiviteter.

Så, vad blir det av 2012 då? Jo, jag tänkte vara lite nytänkande och föreslå följande nyårslöften, fast istället för löften kalla dem mål för 2012.

• Skriva fler blogginlägg än förra året (26st)
• Läsa i snitt en bok i månaden eller mer.
• Släppa ett demo/intro till valfri platform.

Jodå, det är nästan exakt samma som förra året. Det här året tänker jag dock räkna blogginlägg i andra bloggar, och även tillåta mig själv att släppa demos för andra plattformar.

Om inte förr så kommer en uppdatering om hur det gått om tja, ungefär ett år kanske?

Hoppas 2012 blir bättre än 2011, hur bra ert 2011 än har varit. Det finns ingen anledning till att inte hoppas på något större. Inom någon dag ska jag nog hinna gå igenom förra årets nyårslöften och se hur bra det gått, och så klart komma med några nya (om inte exakt samma som förra året).

När årets upplaga av musikhjälpen auktionerade ut en signerad SAIK-tröja tvekade jag inte särskilt länge innan jag lade ett bud på ett gäng tusenlappar. Jag räknade inte med att jag skulle få tröjan till det priset, då många av de andra lagens tröjor hade gått för betydligt högre summor. Det tog heller inte mer än någon kvart innan mitt bud inte längre var det högsta. För spänningens skull, och för att driva upp priset lite mer la jag ett till bud, ett par hundra över det nya högstabudet.

Då timmarna tickade iväg mot auktionens sluttid så började jag till och med planera vad jag skulle göra av tröjan; i brist på andra väggprydnader skulle den passat rätt bra på väggen i vardagsrummet. När det var 40 minuter kvar på auktionen, och jag var på en tur till Kista galleria, så bjöd någon över mig med ett bud som visade sig bli slutpriset.

När jag kom tillbaka från gallerian insåg jag att jag nyss var beredd att betala över 5000 för en tröja – där pengarna uteslutande skulle gå till välgörenhet. Varför skulle jag inte kunna skänka dessa pengar ändå, utan tröja? I stället fick jag för mig att jag skulle göra ett experiment på Facebook. För varje vän som gillade ett mitt inlägg skulle jag skänka 25:- till musikhjälpen.

Ett dygn senare hade 60 av mina ca 200 vänner gillat, och jag gjorde som jag lovat och skickade iväg 1500:- till radiohjälpen.

Om jag inte skänkt dem till radiohjälpen skulle de hamnat hos CSN istället, men de kommer att få sina pengar ändå så småningom.

Sedan jag flyttade från Skellefteå till Stockholm har mitt intresse för hemmalaget Skellefteå AIK ökat markant. Så när de i kväll spelade match mot Djurgården på hovet passade jag på att åka dit. AIK vann med 3-1 efter mål i öppen kasse i slutminuten.

Nog hockey nu. Trots en molande huvudvärk hela dagen så lyckades jag bli övertalad att följa med och ta en öl efter hockeyn. Det hade varit trevligare om mitt huvud hade varit mer medgörligt, men det var värt ändå.

Jag har dessutom hunnit skriva ett inlägg på degge.se. Gå och läs om du har lust.

I morgon bär det av på kick-off med Tritech till Västerbotten. Till vildmarkscampen i Ekorrsele närmare bestämt. Det ska bli skönt att få andas lite frisk norrlandsluft och känna lukten av tallar igen, utan att samtidigt höra det dova mullret från E18.

Det hade varit rätt skönt att få en helg hemma, men det blir nog minst lika bra med lite frisk luft och konferens. Jag har numera både Star Wars-filmerna och FoTR-filmerna på Blu-ray, så risken hade varit överhängande att jag suttit framför TV:n och fastnat där. Nu ska jag istället försöka hitta lite ensamtid i norr för någon skogspromenad. Och kanske tid att läsa en bok.

Igår kväll, när jag egentligen kände att jag behövde sova, fick jag den briljanta idén att lägga mig i soffan och se Dr. No. Den första Bond-filmen. Redan innan visste jag att jag skulle somna men att det bara skulle ta 10 minuter trodde jag inte. Några gånger under filmen vaknade jag till, men inte tillräckligt för att orka hålla ögonen öppna mer än några sekunder.

Två timmar senare vaknar jag till tillräckligt för att inse att det är bättre att lägga sig i sängen istället. Tandborstning gick på autopilot innan jag dök ner i sängen… och plockade fram mobilen. Otroligt nog kollade jag bara twitter en runda innan jag lade ifrån mig den och sedan somnade ganska mycket på en gång.

Ibland när jag vaknar, då solen skiner ute kan jag men hjälp av var på väggen solen lyser avgöra hur mycket klockan är. I morse lyste den allt för mycket på väggen när jag vaknade första gången. Andra gången lyste den mer över skrivbordet, så då kände jag att det var okej att stiga upp.

Nu lyser den på golvet och jag ska äta frukost.

BTW, jag gillar inte att George Lucas än en gång fått för sig att ändra i det tre orginalfilmerna, lagom till Bluray-släppet. Kan han inte bara ge sig någon gång.

Som vanligt börjar inlägget med att jag beklagar mig över hur länge sedan jag skrev sist, men nu när det är avklarat ska jag skriva av mig lite med min sommar som tema.

Det blir aldrig som man tänkt sig; ibland blir det bättre.

Sista veckan innan semestern fick jag stressa massor för att hinna klart allt jag skulle ha klart inför semestern, så vad kunde passa bättre än att följa upp den med god mat och lite öl. Wissing och hans bror+kompis var i Stockholm och hälsade på, så jag följde med dem ut  på fredagkvällen. Dagen därpå kom Jonas upp från Linköping och tillsammans med Wissingz åkte vi till Grönan för en heldag med mer och mindre roliga äventyr.

Första och senaste gången jag var på grönan innan i år var på en klassresa på våren när jag gick i nian. Mycket var sig likt, men jag tror det var roligare den här gången. Det enda tråkiga med det var att Jonas blev åksjuk efter andra berg- och dalbanan och inte ville åka mer. Fast det hindrade inte mig att åka en massa ändå.

På söndagen blev det skiftbyte i soffan, Wissing och Jonas åkte hem och min kusin Moa kom direkt från almedalsveckan för att bo hos mig i några dagar. Vi skulle åka upp till Västerbotten på onsdagen med hennes far som skulle köra upp från Lund den dagen.

Nu blev det inte riktigt så. Janne fick lov att vänta en dag extra med att åka då han fick vänta på flyttgubbar en dag extra, så resan upp fick bli på torsdag istället. Moas födelsedag. Kanske inte det ultimata sättet att spendera sin 20-årsdag, men jag hoppas hon blev lite glad över mina små presenter, trots att hon var med när jag köpte dem.

Resten av semester har mer eller mindre flytit ihop till en stor pöl av ledighet utan att jag minns någon speciell ordning på när saker hände. Större delen av tiden spenderade jag i Ultervattnet. Egentligen hade jag tänkt åka upp lite tidigare och spendera första veckan i Skellefteå, men då Arvikafestivalen blev inställd och Moa behövde någon stans att bo, samtidigt som Janne ändå skulle åka upp i en bil med plats så hamnade jag direkt ute i skogen. Förra sommaren hann jag knappt vara där alls, då jag bara var uppe i en vecka, men med årets 4-veckorssemester så ville jag vara där så mycket jag bara kunde. Och det var jag.

Av de dagar jag inte var i Ultervattnet spenderade jag först några få i Skellefteå under trästocks, några dagar var jag i Storbränna och hälsade på Sofie&Robin med sina gullungar. En dag spenderade jag med att gå runt bland hus och berg runt Bygdsiljum. Så här i efterhand hade jag gärna varit några dagar till i Bygdsiljum, men kan ju åka upp dit igen.

Sista dagarna jag var uppe så kom storasyster Malin upp med sina sötbarn. Och nu, när jag är hemma och har jobbat en vecka så har det kommit ner till mig och hälsar på över helgen innan de åker hem till Växjö igen.

Det tråkiga med semestern är att jag inte alls hann träffa alla gamla kompisar jag tänkt umgås med. Dock hann jag med att träffa de jag brukade umgås med som mest när jag bodde där, och så sprang jag på lite folk under trästocks också.

Men ändå, tre veckor i ett murket hus i Ultervattnet med trevliga släktingar och en massa Doctor Who, Torchwood och Big Bang Theory är inget jag vill byta bort. Önskar bara att jag kunde göra det oftare.

En stor del av helgen har jag spenderat åt att installera Linux på min arbetsdator, så att jag ska slippa köra Virtual Box hela tiden. Ubuntu ska ju vara så enkelt att installera, så det ska väl inte ta så lång tid. Eller?

Mitt första försök att installera gjorde jag från Windows, med deras Windows installer. Jag hade redan delat upp min Windows 7-partition så att jag hade en ledig partition på rätt många gigabyte redo för Ubuntu. Dock så var installern inte alls så snäll då den inte lät mig välja hela partitionen, den ville dela den själv hit och dit, så jag gav upp. Istället drog jag ner en ISO av i386 desktop-installationen som jag la på en USB-sticka som jag bootade från.

När installationen skulle dra igång visade det sig att grafikkortet som sitter i HP:n inte alls gillade drivrutinerna som installationen försökte köra, så det gick inte alls att se vad man höll på med. Jag gav upp. Fredagskvällen led mot sitt slut och jag skulle ta nya tag på lördag.

Lördagen kom och redan innan frukost hade jag bränt ut en skiva från samma ISO och försökte installera. Så här i efterhand borde jag ha förstått att det så klart skulle uppstå samma problem om jag körde det från en CD, men på något sätt hade jag fått för mig att koppla ihop grafikkaoset med USB-installationen. Jag googlade lite och kom snabbt fram till att det var alternate-versionen av ubuntu-iso:n jag ville ha, då den har en shell-baserad installation utan att blanda in drivrutiner till grafikkortet och skit. Fattade samtidigt beslutet att gå hela vägen och välja köra 64bits-Linux. Man hör ju bara på namnet att det är dubbelt så bra som 32bitars.

Installationen gick hur bra som helst och äntligen körde jag Linux på datorn! Nu började jag installera de program jag behöver, speciellt Code Composer Studio (CCS) från Texas Instruments, eftersom det är huvudverktyget jag använder på jobbet just nu. Efter en massa installation och konfiguration av alla möjliga program för att få allt som jag vill, testade jag att starta CCS. Ingenting händer. Jag testar igen. Nada. Jag ger upp och hittar på annat att göra istället.

Senare på kvällen inser jag problemet; CCS är inte helt open source, och distribueras därmed i färdigkompilerad form. Såklart för 32bits-linux. Lördagen var över och jag insåg att jag var tvungen att installera om burken på söndagen (läs: idag) för att kunna köra CCS på den.

Söndagen kommer och lärd av tidigare misstag laddar jag på en gång hem alternate-utgåvan av 32bits-versionen av ubuntu. Samtidigt som jag börjar äta frukost drar jag igång installationen. När jag ätit klart visar det sig att några av filerna på skivan var korrupta. Så jag försöker en gång till. Denna gång bränner jag ut ISO:n på Macen istället för HP:n, så jag vet att Macen är bättre på allt. Denna gång fungerar installationen och allt är bra. CCS installerades och gick att köra utan problem.

Nu har jag fyra skivor med olika versioner av samma Ubuntu. Värt. Hur många timmar har jag lagt ner på det? Säkert 6-7.

I kväll har jag skrivit på ett designdokument till mitt nya spelprojekt, men det får jag återkomma till i ett senare inlägg.